Jag vet inte varför, men av någon konstig anledning är det mycket svårare och sitta och skriva sina tankar i Word än vad det är att skriva ner dem här på bloggen. Kanske är det för det är mer personligt att skriva på sin blogg? Jag tror det, jag tror man känner att detta är som min lilla hörna, här kan jag skriva vad jag tycker, tänker, känner och vill.. Visst, sen får jag ta vad ni kommenterar, men det är bara en så pass liten del av vad som är dåligt, i jämförelse i hur det får mig att må efter jag skrivit ned mina tankar och känslor och få delat med mig av dem till er, ni som läser. Det bästa är att jag inte vet vem som läser och hur ni tolkar det. Jag vet hur jag menar när jag skriver det jag skriver, och ni som  känner mig vet nog hur jag menar.

Grejen med att kunna skriva vad man vill, när man vill kan vara en frihet, man kan känna sig befriad. Men då måste man även kunna ta de kommentarer och de konsekvenser som texten medför. Jag skriver blogg, oftast för att "lätta på mitt hjärta" om man säger så. Känner jag mig nere, sårad, missförstådd eller mår helt enkelt dåligt går jag in på bloggen och skriver exakt hur jag känner och varför jag känner så. Jag ser min blogg lite som en befrielse, eller lite som en kurator, den där extra vännen som man ibland behöver när man inte vet vem man ska prata med.

I många fall är det inte vad de stora bloggarna skriver om. Oftast är det kritik som inte är konstruktiv kritik, utan bara kritik för att trycka ner en annan person det de skriver om. Tillexempel att de dissar någons utseende eller klädsel osv. Nu menar jag inte att jag aldrig sagt att någon inte ser bra ut, men jag skulle aldrig få för mig att skriva att någon var ful på min blogg eller säga det till någon. Det kallas för cybermobbning. Cybermobbning finns världen runt och är väldigt svår att stoppa, bilder skrids som virus i internet världen och bakom skärmen känner man sig "våglig" och det är lättare att knappa fram en text än att säga det i verkliga livet.

Det är inte bara i cybervärlden som mobbning pågår, det är även ute i verkliga livet och det finns överallt. I många år har människor blivit mobbade för att de har sett ut på ett visst sätt, klätt sig på ett visst sätt eller varit på ett visst vis. Det har sänts över en miljard mobbningsprogram, det finns grupper som finns för att hjälpa de som blir utsatt för mobbning, på många skolor finns det antimobbing team och kuratorer som kan hjälpa en. Ändå lever mobbningen vidare. Varför? Jag tror det beror på att folk inte vågar. Folk vågar inte stå upp för den som blir mobbad, folk är rädda för att själv hamna i den situationen som den mobbade är i. Det är så himla fel. Det är inte bara du som ser att den mobbade blir mobbad, det är fler, även om du inte tror det för stunden. Våga, våga säga till den som mobbar, våga säg, det är fel, våga säg sluta, för i slutändan kommer du få med dig så många fler än den som mobbar har bakom sig. Att våga kan vara svårt, men har du väl tagit det där lilla klivet och säg ifrån kommer du bli tackad av så många fler än du tror.  Tro det eller ej men med ett så pass litet ord som HEJ du kan till och med rädda liv.

http://www.friends.se/godaord/

PUSS PÅ ER<3