Det sägs att man inte ska ge bort skor till en vän för då går dem från en.
För drygt tre månader sedan gav jag bort ett par skor till en väldigt nära vän och det är samma vän jag inte pratat med sedan dagen efter min student.
Då var det bekräftat;
GE ALDRIG BORT SKOR TILL DEN VÄN DU VILL BEHÅLLA!

Man säger att det man inte vet, det lider man inte av.
Man säger även att saningen kommer alltid fram till slut.

Båda dem sakerna är ju sanna, men hur fasiken hänger det hop? Där finner inte jag någon logik alls..
Ska man ljuga för en person och undanhålla sanningen för personen om man vet att personen blir olycklig av sanningen och hoppas på att smällen drabbar någon annan? Eller ska man berätta sanningen direkt och ta smällen själv, för man vet att sanningen kommer ändå fram förr eller senare?

Jag brukar säga att det finnns inget du inte kan säga till mig. Blir det fel första gången så går inte världen under. Man kan alltid rätta till det man sagt om det blir fel, men är det något som är fel och man inte berättar det så finns det ingen chans i världen att man kan rätta till det.

PUSS PÅ ER<3