Det var ju f**n att jag aldrig kan lära mig!
Fast än jag vet om att mina planer med dem här nere i Höllviken aldrig blir av och jag vet att jag blir så jäkla besviken varje gång det inte blir som planerat för jag tror, vill och hoppas så innerligt att dem förändras och har lärt sig att det är inte snällt att göra så som dem gör, så bestämmer jag ändå med dem..

Ja, det jag syftar på nu är rundan på stan, den blev ju inte av. Nä, då kunde en annan kompis till hon jag skulle åkt in med och jag blev utanför.. Igen.

Dock blev jag inte alls förvånad, jag blev mer förvånad över hur jag reagerade, istället för att bli arg - besviken och lessen sket jag i vilket. Tror jag på något vis var så pass inställd på att det inte skulle bli något, trots att jag så gärna ville, att jag struntade i att bry mig.

Istället tog jag en lång runda med Ruffemannen efter duschen och sedan kom Verre hit och snackade en stund.

Nu ska jag börja måla taket!

PUSS PÅ ER<3