Ja, hösten är nog inte min årstid, inte alls!
Jag blir bara besviken.. Det är mycket i skolan.. Det är kallt.. Det är mörkt.. Lusten att göra något är försvunnen.. Tiden är förkort för saker och ting.. Sammak som förra hösten.. Allt blir fel.. Dessa sakerna gör det ju inte bättre och i vissa situationer önskade man bara att man var hon, den där som bara iaktar och kollar på. Det som aldrig drabbar henne för hon står och ser på. Det är aldrig hon som är i centrum. Hon har inget att förlora. Den hon, det var jag innan jag började inse att det inte är kul att vara henne. När jag väl började vara henne som hon hade iaktagit och känt längtan över att en dag bli som henne blev all helt annorluna. Jag fann mig själv och jag trivdes i den jag var. Nu är det som att vända på en femma.. Jag menar inte att jag inte trivs i att vara den jag är, bara att saker och ting kunde varit annorlunda. Det finns alltid saker som kunde varit annorlunda, men varje höst blir det kaos.
Allt blir en enda röra, känslor, skolan, vänner, familjen.
Jag är bara förvirrad och tom.

Fan! Nästa höst kan ni räkna med att inte se mig här i Sverige, då är jag utomlands. Jag pallar inte fler Svenska höstar nere i Skåne..

PUSS PÅ ER<3