Det svåraste som finns är nog att glömma, glömma något som är så bra, fast ändå är så dåligt utan att veta om det. Att glömma någon som man inte vill glömma egentligen, att släppa taget och fortsätta leva vidare utan att tänka, smsa, prata eller träffa just den där personen som man varit så himla nära. Den personen som man älskat eller den personen som man har haft känslor för utan att riktigt veta om att man hade det förrän det är dags att glömma varandra. Det jobbigaste är om man är den sitsen att det är en själv som älskar den andra personen och får reda på att den andra inte älskar en tillbaka, eller slutat älska en för man gjort ett fuktansvärt snesteg.

Även om det är så himla svårt och det jobbigaste man kan göra, att glömma en person man verkligen gillar, går det. Visst det tar tid och i början är det skitjobbigt. Alla låtar, alla bilder, alla minnen det är grejer som är svåra att glömma kopplingen till personen, och näst intill omöjlig så känns det så himla skönt när man insett att det jag gör, mina beslut är de rätta och det är så det ska vara.

PUSS PÅ ER<3