När jag satt och pluggade in svenskan var det precis som vanligt, något annat är mycket mer intressant än just skolan. Jag började med att ta lite gröt, för jag va nog lite hungrig när jag väl kände efter, vips, där gick en halvtimme! Sen va jag ju tvungen att kolla facebook... Efter en stund fick jag lust att blogga. Hur många är det ientligen som läser eller följer en blogg? Varför gör man det? Och varför skriver man blogg?
   Jag kom på att jag har tyckt det var skit-töntigt att både läsa andras bloggar och att blogga. Hur intressant kan det ientligen vara att läsa vad andra gjort under dagen, eller hur mycket deras vänner betyder för dem, vad angår det mig? Och att blogga, kul för andra att veta vad du hade på dig idag? eller vad du ska äta till frukost? lika onödigt som jag tyckte det var med facebook, tyckte jag det var med bloggande.
   Efter midsommar insåg jag att alla på den midsommarfesten jag hade, hade facebook, happ, då är det väl bara dax att fixa tänkte jag. I början var det skit-tråkigt, jag fattade inget, hur kul va det att vata att Sara Nilsson har varit på bil-mässa med sin pappa? eller att Linus Andersson har ätit tre toblerone? Men efter ett tag blev set som ett beroende, var gång jag satte på datan va jag tvungen att logga in på facebook för att se vad Sara Nilsson gjort eller skulle göra idag.
   Lika så blev det med bloggandet. Efter en resa till stockholm med min bästa vän hade vi bloggat på hennes blogg om vad vi gjort. Efter den resan började jag läsa hennes blogg. Jag blev faschinerad över hur hon kunde göra orden så verkliga och få en att längta till tillexempel hösten genom att beskriva den med de ord som bara hon använder. Hösten var en ganska krånglig och jobbig tid för mig, och jag kände att jag behövde en sysselsättning att hålla på med, utöver kompisarna, facebook, skolan och träningen. Jag började blogga. Det var svårt i början, jag att länge och funderade på hur jag skulle börja de första meningarna i mina inlägg. Jag började läsa andras blogga, fick inspiration och började förstå hur andra tänkte, tillslut kom även jag igång, fingrarna gled snabbt och enkelt över tangentbordet och efter några veckor hade jag fått hop en handfull inlägg. Det kändes skönt att skriva, alla problem försvann, de gick från huvudet till dataskärmen, och på bara några få minuter kändes livet mycket lättare.
   Nu säger jag inte att bara för man har problem ska man börja blogga, men det kan få en att öppna ögonen, se hur man själv tänker och hur man handlar i olika situationer. Att läsa bloggar får en att inse att man är inte alls ensam om de problem man har, man ser även hur andra gör för att finna lycka och glädje. Det kallar jag frihet!

Att jag nu sitter här och skriver om mina funderingar över bloggar är bara en slump, jag borde sitta ute i det fina vädert och plugga in svenskan, så PUSS PÅ ER <3




PS.( Detta inlägget är verkligen LÄSVÄRT!!http://jenniferellinor.blogg.se/2010/april/utkast-april-7-2010.html) DS.