Som handen i handsken

Bläddrade just igenom dagens Sydsvenska. Efter att ha kollat i C-delen som handlar om bland annat att Christian Olsson är tillbaka efter 4år, handboll, den rysliga vintern slår till igen. Efter C-delen gick jag över till A-delen där det står ännumer om snön, sjuka som blir offer när politiker bråkar, baptidter som kidnappat barn och en mobil som ska barätta ett gamat hus historia går jag över till B-delen. B-delen är den som jag gillar absolut mest! - Kultur och nöjen, kanske är det för rubriken låter så lockande?

Ientligen är B-delen inte rolig förren i slutet. I början handlar det idag om: Liberalism utan burka, Beethoven får nytt liv, tonåringars problem i postis och en massa reklam för restauranger, bilar och en massa annat.

Ändå är det något speciellt som lockar mig till att jag bara MÅSTE öppna just B-delen. Det som lockar mig är nämligen Kalle och Hobbe serierna! Så jäkla bra de är!!! Helt klockrena! De slår aldrig fel och det roligaste är att de passar in i (min) vardag. Som igår:
"Det finns inget vackrare än nyfallen snö en klar, kall månljusnatt!
...Genom ett fönster förstås!"

en annan som va i tidningen för inte så längesedan:
"Det har snöat inatt! Sätt på radion! Dom kanske har stängt skolan!
...Alla bussarna kanske har frusit och gått sönder! Rektorn kanske inte kommer ut från sitt garage!
...Klä på dej Kalle! Det har bara snöat fem centimeter!
...Att få fem centimeter snö är som att vinna en krona på ett lotteri!"

Varje gång jag ser de i tidningen blir man bara så glad för skaparen Bill Watterson har så rätt! Exakt som han skriver är så man tänker och agerar utan ientligen veta om det. Sen blir det så charmigt när det handlar om en liten kille och hans bästa kompis som ientligen är en mjukistiger, men för Kalle är det hans bästa vän, och han finns på riktigt, Hobbe.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0