Ibland önskar man att livet var om de är på film. Problemet är bara att när livet är som det är på film, då är det inte lika underbart som det ser ut att vara i filmer.
Första gången jag gjorde slut med min dåvarande pojkvän var jag i stan och skulle sedan ta bussen hem. Det kändes precis som i film, ni vet då när två kära människor gjort slut för det inte fungerade. Jag var ledsen och han var ledsen. När jag satt där och deppade på bussen kändes det som något fattades.. Så jag tog upp ipoden och in med lurarna, satte på I'll be missing you och där fick jag rätt film feeling..
Kalla mig knäpp, men allt för ofta sätter jag på låtar som får mig att känna olika saker och få mig på olika humör. Typ, som det finns inget härligare än att köra bil till Cee logreen, eller åka buss till The Killers, eller gå i sina egna tankar till Daniel Adams ray, eller powerwalka till Michael Jackson.. Ja, det är bara sån jag är!

Nu måste jag pysa!

PUSS PÅ ER<3