Jag har tänkt på det, det är sjukt hur ens uppfattning och känslor kan ändras hos en person!

Det började med en snygging nere på stranden. Det va det som fångade min uppmärksamhet. När jag sedan några dagar senare träffade dig på en strandfest, började vi prata och du verkade som en bra person, snäll, trevlig och hela den grejen. Några dagar senare fick jag ett sms från okänt nummer och jag babblade på, tillslut frågade du om jag visste vem det va, nej svarar jag, jaha undrar du inte vem det e då? haha jo svarar jag. Jag trodde aldrig jag skulle få det svaret, men det va du, den personen jag träffat nere på stranden. Vi hade två genensamma vänner som både du och jag brukade umgås med så vi började umgås alla fyra. Vi hade jätteroligt tillsammans och det va vi fyra! Jag hade inga tankar på känslor för dig mer än vänner. Våra två gemensamma vänner berättade allt för mig vad du kände för mig som du innan hade berättat för de. I början kände jag mig generad. Oj! Tänkte han verkligen så och tyckte han verkligen det? Då blev jag rädd, jag kunde lixom inte känna vad jag kände, jag va tom på känslor.. Då tog jag steget från, jag gillade inte alls dig på det sättet. Det steget jag tog från dig visade sig bara i att du tog ett steg mot mig. Vad skulle jag göra? Jag började säga att jag inte kunde ses. Till slut fick jag berätta för dig att jag inte alls kännde så för dig som du kännde för mig. Jag ville bara vara vänner. Okej sa du, då är vi bara vänner. Tiden gick och vi började träffas, alla fyra tillsammans igen. Efter ett tag var det bara du och jag som umgicks. En dag nere på standen på sensommaren tog du steget mot mig och berättade att du inte kunde vara bara vänner. Från vänner blev det en kyss som kommer finnas för alltid kändes det som. Vi umgicks nästan varje dag. Jag tyckte om att vara med dig, men kände fortfarande att jag inte kunde vara mer än vän med dig. Det var tiden som var ditt probem. Du ville inte vara själv och du var rädd för att bli sårad igen. Jag ville inte vara den som kom till att såra dig, Därav mitt beslut att bara vara vänner. I början på septembet jobbade du mycket och vi sågs inte på två veckor. Från att ha umgåts 18timmar på dygnet i flera veckor till att inte umgås på två veckor, blir det väldigt tomt. Saknaden växte. En dag ringde du och berättade om en annan du träffat på din födelsedag, ni hade varit ute och ätit. Eftersom vi inte va tillsammans så kunde jag inte göra något, jag intalade mig själv att det är ditt val, du får göra som du vill, det angår inte mig, ni är bara vänner. Tydligen va inte den du träffat så intressant och vi började ses igen. Känslorna för dig varierade, de var inte jämna, och heller inte en så stakkänsla för dig som du velat att de skulle varit. Hösten var vid sin höjdpunkt. Istället för att du kom till mig, var jag nu hos dig varje dag. Jag gillade det. Nu var känslorna på en helt annan nivå än innan. Jag gillade dig. Jag satt varje dag när jag kommit hem från dig "ska jag smsa dig och skiva jag älskar dig?" Rycket fanns, men jag vågade inte. Tur var väl det. Sista dagen på höstlovet kom du hem till mig. Det var lite märklig stämmning mellan oss, men aja, så kan det vara ibland. På kvällen skulle du på ett håll och jag på ett annat, inget märkligt med det. På natten smsar du och säger att det är viktigt att träffas nu. Jag tror det har hänt något och säger att det går bra att komma. Vi satt i bilen och plötsligt började du fråga mig hur jag ville ha det mellan oss. Jag svarade att jag inte rikigt visste, men att jag gillade dig väldigt väldigt mycket. Då kom det, från tomma intet, jag har träffat en annan berättar du. Tårarna bara rann, jag vet inte varför, men av ren reaktion. Jag kunde inte få fram ett ljud. "Du kommer alltid finnas i mitt hjärta" sa du. Jag visste att vi inte hade varit tillsammans, eller hade vi det? Hade vi varit tillsammans? Hade vi bara varit vänner? hade vi varit puss och myskompisar? En sak visste jag iallafall att jag har aldrig reagerat så på något någon någonsin sagt. Jag hade aldrig det där pirret i magen av att vara kär, men  hos dig kände jag mig trygg och jag gillade dig sååå mycket. Efter denna dagen vändes allt. Några dagar senare var du tillsammans med den du träffat innan. Jag var så arg, ledsen, besviken och irriterad på dig. Du hade verkligen sårat mig. Inte förrän jag en och en halv vecka senare pratade jag med min mamma om vad som hänt, kunde jag prata om dig utan att tårarna skulle falla från min kind. Hon visste redan allt, du hade berättat för henne. Jag tyckte det var konstigt att du berättat för henne, men ag beundrade dig så för du gjort det, jag tyckte det var modigt, att du inte bara berättat att du träffat en annan för mig utan även för min mamma. Efter detta snackade vi inte på ett mycket bra tag. Det var inte förren nu när vintern började komma som jag tog upp kontakten med dig. Jag ville fortfarande vara vänner. Det var ju det jag hade velat från första början. Vi bestämde oss för att vara vänner, vi bestämmde till och med en dag vi skulle ses. Den dagen var perfekt upplag, en runda inne i stan, en fika och sedan middag här hemma. Jag hade en känsla i magen av att du skulle ställa in det i sista stund, men jag vägrade lita på känslan, för nu var vi vänner, och vänner gör inte så. Så fel jag hade, när jag står och gör mig iordning breättar du att du inte kan, för du har inga pengar. Okej tänkte jag, det kan hända alla, men då hittar vi på något annat. Du berättar att du inte kan för du är påväg hem till den du är tillsammans med. Jag trodde aldrig du skulle göra så. Du hade råd att åka till någon annan istället för till mig, när vi bestämt, vi hade till och med bestämt att vi på kvällen skulle träffa de andra två vi brukade umgås med i somras. De andra vi skulle träffa den kvällen blev riktigt arg på dig, men jag orkade inte. Jag blev besviken, för jag trodde att du hade ändrat på dig, men så fel jag hade. Jag visste inte att den underbaraste personen jag kände kunde bli så känslokall och inte bry sig ett dugg.

Now, you'r just a shadow to me..

I'll hope you enjoyed the story, it's a true story, it happend in real life, in my life..

PUSS PÅ ER<3