Jag älskar det, jag absolut älskar det! Sommarregn är något av det bästa jag vet. Nä det är inte sommar och det har inte regnat, det vet jag, men det ligger i luften och alla dofter blir så klara. Det luktar sommar regn! Det är liksom doften av jord, kopparplåt och blöta sommarträd, det doftar så fräscht och avslappnat. Hade jag inte varit lite förkyld hade jag inte tvekat en sekund att snöra på mig löpardojjorna och springa en mil. För det är just precis vad jag hade känt för nu, springa en mil.

Istället för att snöra på mig löpardojjorna och springa en mil tog jag på mig uggsen och dunjackan och tog en lång promenad på stranden. Det kanske låter som lite tant-varning, men det är faktiskt riktigt underbart. Vägen ner till standen är mörk och det är inte en kotte ute, man ser hur folk släcker ner i sina hus och det ser ut som man går mot slutet av världen, för det enda man ser framför sig är ett mörkt hål. När man väl kommit ner till stranden ser man allt så klart! Månens sken lyser upp hela standen och havet är kolsvart. Det är en ny doft, en sommardoft till, det är inte doften av sommarregn, det är doften av en disig morgon, det doftar strand! Inte tång, utan strand.

När jag gick där nere på stranden ser man hela vägen till Trelleborg. Jag såg en bil, den körde snabbt och jag visste genast att det var du. Några minuter senare hörde jag en bil köra på småvägarna och då blev det ännu klarare att det var du. Jag kan inte förstå vad det är du vill, men det kanse är lika bra, det spelar ändå ingen roll.
        Det är lustigt hur saker och ting kan få en att tänka på olika personer. Det är som när jag är ute och festar kan jag inte bara låta bli att kolla en extra gång om den personen jobbar just ikväll, eller om jag är på en speciell plats som jag vet att den personen brukar vara på, så kan jag inte låta bli att leta lite extra efter just den personen. Frågar någon vad det är jag letar efter säger jag bara inget speciellt. Innerst inne kommer jag nog aldigt glömma människor som betytt något för mig. De har gjort ett avtryck, och det avtrycket är ett intryck jag aldrig kommer glömma. Varesig jag vill det eller ej. För vet ni? Du har betytt något aldeles extra för mig.

Detta blev ett lite gladare inlägg än det förra känner jag och nu har jag fått rensa mina tankar också. Underbart! Många gånger skriver jag saker på bloggen och det är inte ofta, men ibland läser jag genom det innan jag lägger upp det på bloggen, just de gångerna känner jag -nej såhär kan jag inte skriva, men jo det kan jag faktiskt, för det är såhär jag är, och det är jag glad för. Jag skapade inte en blogg för att få läsare, jag gjorde det för att rensa mina tankar, och det är just vad jag gör.

Nu ska jag sova, natti natti

PUSS PÅ ER<3