Without map

Man vet aldrig hur framtiden kommer se ut. Jag vet inte vad jag kommer göra om en månad, ett år eller om tio år. Egentligen är det bara jag som kan påverka vad som kommer hända mig, visst kan andra påverka hur det kommer se ut för mig om en månad, ett år eller om tio år, men det handlar om vilken väg jag väljer att gå.

Vägar tas bort, byggs till, fräschas upp, slits ut.

Alla vet att jag har lite knäppa tankar, men jag ser livet som en gigantisk väg.

Huvudvägen är den man vet exakt vart den leder, man börjar livet på den och avslutar livet på den, det är den som är själva livet, från födsel till död. Sedan finns det olika avfarter. Vissa avfarter finns det vägskyltar till, typ som "dagis" "skola" "jobb". Det är standard skyltarna och avfarterna som alla har och för dem flest, ett måste för att kunna klara av att rulla vidare på huvudvägen så fort som möjligt.
Utöver huvudvägen och avfarterna finns det små stickvägar och villa kvarter. Stickvägarna är dem man har minnen från i ett tag, fast har man inte bilder eller ting från denna väg och man glömmer lätt bort den efter ett tag. Dem minnena vi kommer håg är dem som är villa kvarteren. Det är dem man har minnen från. Minnena behöver inte vara bra, lyckliga eller underbara, dem är bara helt enkelt oförglömliga. Det är olika händelser i ens liv som man inte kan glömma och som har påverkat vilken väg i livet man valt att gå. I ett villakvarter finns alla känslor och det är minnen man minns och som man har starka upplevelser från. Det är inte saker som hänt i en handvändning, det är saker som sticker ut från vardagen, från huvudvägen, som är värda att minnas.
Återvändsgränder är då man kommit på att oj, nu gick det lite snett, bäst att vända nu om jag ska kunna avsluta på huvudvägen som planerat. Det är här man märker att den underbara och fina vägen inte är fin i all evighet utan även den fina vägen har ett tråkigt slut. Bäst att vända innan någon annan än jag tar skada av detta.
Road-block. Vänd tillbaka för du är inte mogen nog att välja denna väg riktigt än!
Sedan har vi rondeller. Det är "tanke -snurran" tar jag till höger var hamnar jag då? Vart leder vägen som är rakt fram? Om jag svänger vänster hur reagerar mina vänner och familj? Här kan man köra några varv om man är som jag
-Velig...
Men kör inte för många varv, för då blir du yr och vet varken ut eller in till slut!
Just nu känns det som jag är ute på någon landsväg och yrar.. Jag har svängt av från huvudvägen, dagis och skola är avklarad, nu har jag bara resten av vägarna kvar att upptäcka!

Så..

Let’s hit the road and see what the future has to offer.



PUSS PÅ ER<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0