Kvällen hade varit lång.
På schemat hade bowling och en runda med klasskamraten från grundskolan stått.
Hon kom hem ca klockan 22.20 från bowlingen, klockan 22.50 hade hon gått ut på promenaden. Undertiden som hon och hennes vän gick där vid havet och snackade om den galna helgen som dem hade tillbringat på vars ett håll, fick hon ett sms, ett sms som hon visste exakt vem det var ifrån, inte för att hon lagt in numret, utan för hon kunde numret utantill. "lust att ses en stund har något viktigt som angår dig jag vill snacka om". Hon svarade "kan ses om 1 1/2 timme.
Dem pratade och pratade och pratade om helgens galna äventyr, skvaller, pinsamma situationer och saker som gällde allt mellan himmel och jord.
När dem skiljdes kramade dem varandra hejdå och gick åt vars ett håll.

Det var en kall kväll.

Hon satte sig i bilen, tog upp telefonen och smsade "sätter mig i bilen nu hoppas det är viktigt".
Hon hade ingen aning om vad det kunde handla om. Kanske var det söndagen då dem båda hade varit ute på samma ställe men inte hälsat på varandra? Kanske handlade det om något riktigt viktigt? Kanske om känslor? Kanske om något oviktigt?
Hon hade ingen aning! Inte heller blev det bättre av att tänka på saken. Tankarna flög runt i huvudet på henne.
Nä, nu var det bättre att fokusera på vägen än att tänka på vad denna person vill henne, hon hade ju trots allt fått sig en utskällning av hennes mor och far innan hon lämnat huset för att köra iväg. Det handlade om hennes körning. Det hade kommit upp innan, men inte på detta viset, nu var det allvarligt, det hörde man på hennes fars röstnivå, den blev liksom högre och mörkare när han var allvarlig.
Hon hade bara svarat "ja jag vet, jag ska ta det lugnare, jag ska köra försiktigare i trafiken." sedan har hon satt sig i bilen och kört iväg.
Gud vad svårt det var att hålla sig till 50 på vägen. Det hade aldrig varit så svårt att hålla sig till hastighetsbegränsningen som nu.

Alltid när hon var liten och åkte bil på en tom mörk väg brukade hon tänka på alla kriminalfilmer som sänts på TV. Alla dem som blev mördade på just en sådan väg. Dem var oftast ensamma i bilen, det var mörkt ute, dem hade kört på en tom landsväg eller kustväg och mördaren hade gömt sig i baksätet. Hon hade tänkt på hur det skulle bli när hon fick körkort. Hon skulle aldrig köra på en sådan väg i den bäcksvarta natten, på en väg utan hus och utan lampor. Där satt hon nu i bilen, precis så som sagt att hon aldrig skulle göra. Hon var inte rädd, inte nu längre.

Kustvägen blev stadsväg och nu hade hon inte långt kvar. "var är du?" "är där om fem". Hon hade hög musik i bilen, det hade hon alltid när hon körde själv. I rondellen tog hon höger och vid fjärde huset stannade hon. Där stod personen, personen som hade något viktigt att säga, så viktigt att det inte kunde sägas via sms.
Personen hoppade in i bilen och dem körde en runda in i staden.

...

PUSS PÅ ER<3