Ibland blir jag inte riktigt klok på vad folk vill. 
 
Det känns som ena sekunden vill de berätta allt de har varit med om och allt som ska hända, och den andra sekunden är de som en mussla som inte alls vill öppna sig och som man får slita ur orden för att de ska prata med en. Ena sekunden är man en jättebra vän och andra sekunden snackar de skit om en. Vissa dagar har man jättekul tillsammans och andra dagar kan man inte ens hälsa på varandra. 
 
Måste bara säga att jag är så himla trött på det! Kan folk inte bara vara som de brukar och inte bete sig så jäkla konstigt? Ibland vet jag inte alls hur vissa personer tänker.

Det är precis som vissa människor är ute efter att få ens uppmärksamhet och när de väl lyckats spelar det ingen roll om man bryr sig eller inte längre.

Jag hade en kompis som gillade mig väldigt mycket, när jag sedan visade att jag brydde mig om denna personen var jag inte lika intressant längre. Efter att vi varken setts eller pratat på några veckor tröttnade jag, jag ville veta vad felet va, så jag frågade och vi löste allt. Vi blev vänner igen och umgicks väldigt mycket, efter ett tag var det precis som vi tröttnade på varandra, eller det blev helt enkelt förmycket efter att vi setts varje dag i någon månad. Det gick någon vecka och sedan började vi träffas igen, sedan var det precis som att vända på en femma, du var inte alls den personen som jag kände. Du började hitta på saker och ljuga för mig. När jag sedan berättade för di hur jag kände och att det enda sättet att kunna fortsätta vara vän med mig var att sluta ljuga. Det gick inte sa du, då sa jag att vi inte längre kunde vara vänner. Efter att inte har pratat på en månad hör du nu av dig och säger att du saknar mig, att du vill att allt ska bli som det var innan. Det vill jag också, men hur ska jag kunna lita på dig denna gången? Du säger att man kan förändras, men hur vet jag att du inte ljuger eller sårar mig igen, så som du gjorde innan? Jag vet inte om jag vågar ta chansen och hoppas på en förändring, när det gör mindre ont att glömma och gå vidare än att bli sårad igen.

Det jag menar är att man kommer inte få en miljon chanser att ändra på sig, så ta chansen när du väl får den och speciellt när det är någon som betyder mycket för dig som ger dig den. Jag säger inte att du ska ändra på dig för att någon inte tycker att du duger som du är. Då tycker jag inte att den personen är värd att ha som vän, men ser du att du sårar någon du bryr dig om med det sättet som du beter dig på, ta då chansen och fixa till allt medan chansen fortfarande finns.

Nu ska jag snart hoppa in i duschen och sedan bädda ner mig i min stora (?) säng, haha.

Avslutar inlägget med denna låten för den får en att må så jäkla bra! (dock är den bättre på Spotify)

PUSS PÅ ER<3