Ibland känns minnena och känslorna så långt borta
Efter jobb igår åkte jag hem till farmor och farfar, där hela släkten väntade. Det blev middag, kaffe och en massa snackande, riktigt längesedan var det hela släkten träffades, och jag tror det var behövligt. Sist vi sågs var på julafton, och det var ju ett tag sedan! Efter middagen och kaffet begav jag mig hem till Marcus och kollade på film i hans ny-fixade film/bio-rum, riktigt bra hade det blivit, stor soffa och målade väggar. Good job!
Snart ska jag bege mig in till stan, men innan dess ska jag hinna gå ut med Ruff och duscha.
Ibland käns det som jag dras mellan två känslor, jag känner mig liksom kluven, ena stunden vill jag göra på ett sätt och andra stunden vill jag göra på ett annat sätt. Ena stunden kan jag sitta och vara helt nere och undra hur saker blev som de blev, andra stunden har jag insett varför saker och ting blev som det blev och sitta och le för jag verkligen insett hur det var. Fastän jag kan sitta och småle, så har jag något inom mig, en vilja, en känsla som inte riktigt vill ge upp, för de glada minnen jag har tillsammans med dem är bland de bästa minnen jag haft!
Nu ska jag hoppa in i duschen
PUSS PÅ ER<3