Ibland måste man vara blåögd, blond och korkad för att inse att det man gjort som kanske inte var så bra ledde till något bra tillslut. Visst, för stunden känner man sig som den mest blåsta personen i världen, men när det väl visar sig leda till något bra så är resan dit väl värt det! Man säger att det "finns en för alla" och att allt händer med en mening. Men om nu denna personen som man gillat så innerligt att man vill vara med just den personen och ingen annan för det känns så jäkla rätt, och den personen inte känner likadant, vad gör man då? Om den personen är det enda du kan tänka på? Du kan knappt somna på kvällarna för du tänker på just den personen. Du vill inget annat än att just vara den den. Sen vet du att den personen inte alls har samma känslor för dig, vad f*an gör man då? När ni väl träffas, är allt riktigt bra, det är bättre än bäst, men när ni inte ses är det precis som du inte existerar för den personen. Ingen som hör av sig, ingen som ringer, ingen som smsar, ingen som hör av sig överhuvudtaget. Livet är fullt med frågor. Den största frågan är nog VARFÖR? Det enda jag vet är iallafall "people who are ment to be together always find their way in the end" Men hur vet man då att man är med rätt person? Och hur vet man när slutet är här? Varför träffar man just den personen i slutet? VARFÖR? VARFÖR! VARFÖR... Jag vet inte varför, men just nu är mitt svar; därför. PUSS PÅ ER<3