Ibland undrar jag hur vissa av mina "vänner" tänker. Jag ställer alltid upp för mina vänner, dem är alltid välkomna hem hit, jag är den som ALLTID lyssnar på allas problem och det gör jag för jag bryr mig om mina vänner. Jag fattar inte hur vissa personer då kan ha mage att säga att jag bara hör av mig när jag vill ha något eller vill att dem ska lyssna på mina problem. Jag berättar mycket sällan för mina vänner om mina problem just för jag vet hur det är att vara den som lyssnar (inte för att jag har något alls emot att hjälpa mina vänner när dem har problem men ibland blir det lite väl mycket). Visst du kanske inte har det allt för lätt där hemma, men låt det inte gå ut över mig i ilska på mig, berätta istället vad som är fel och är det något du stör dig på med mig säg det. Jag tar det hellre direkt än att allt kommer på samma gång. Och innan du säger något, tänk på alla gånger jag ställt upp för dig och funnits där för dig. Med andra ord - tänk innan du uttalar dig. PUSS PÅ ER<3